ja det här med att dejta. Inte min grej, hopplös på det. hopplös på att hitta någon bra.  Träffade en trevlig kille när jag just flytta hit. Vi träffades, pratade och hade trevligt. Sen började varningsklockor ringa. Och helt plötsligt vill han prata om "oss", hur "vi" ska gå vidare osv. för han vill träffas mera, gå vidare. Jaja inget ovanligt eller konstigt. MEN vi har ju bara setts typ 5 ggr. och jag har redan sagt hur jag känner och att när jag är ledig vill kunna träffa vänner både i örebro o karlstad, eller åka till mina föräldrar. Ok tyckte han.

Men så ringer han när jag är hos föräldrar. Nej först skicka han ett sms där det stod hur vi skulle gå vidare och att han vile träffa mig mer än vi gör. Sen ringer han för han bara måste fråga samma sak igen. nej jag svarade inte på smset för jag hade inte lust att ta en seriös fråga per sms och absolut inte bli utfrågad på telefon någon timme efter! Åh fy fan för desperata killar. Så fort jag kom hem var han och ringde på dörren också. Jag öppnade inte så han ringde igen. Jag ringde en vän (bästa livlinan).

Var hemma kl 19 från jobbet på måndagen och helt slut efter en lång dag. Vem var på dörren nästan så fort jag var hemma?! Jo han. Jag sa att han fick inte komma in. Då fråga han om han gjort något fel. Ja, sa jag du är för på. Jag backar nu. Vi ses nån annan gång. Sen har det varit tyst. Tack och lov! Pratat med en vän och hon höll med. Lyssna till varningsklockorna!

Kanske är jag bara inte intresserad av att träffa någon just nu. Jag trivs bra där jag är precis nu! Allt är lugnt, jag kommer och går som jag vill. Träffar vem jag vill, inga måsten eller stress när jag är ledig. Underbart egentligen. Men ibland frågar en liten röst inom mig: Vore det inte lite kul att träffa en riktigt bra karl? jo kanske, men inte just nu ;) tror jag..